Det har gått 17 dagar nu sedan min livskamrat sedan 17 år förlorade mot cancern. Vi träffades första gången för ganska precis 30 år sedan och 13 år senare blev vi ett par.

Det går inte att sova annat än av ren utmattning och att vakna ensam är rent outhärdligt. Men sådant är livet, man mister någon gång den käraste vän man någonsin haft.